Jag har efter mycket om och men lyckats hitta till min gamla vän Jessikas blogg...ok "gamla" låter lite knäppt...hon är ju yngre än mig men vi var iaf oskiljaktiga under gymnasietiden. Tänkte spinna vidare lite på ett inlägg hon skrivit om just gymnasietiden och att passa in.

Jag håller på att läsa en ungdomsbok "Tio saker jag hatar med mig själv" av Randa Abdel-Fattah. Huvudpersonen i boken gör verkligen allt för att passa in, inklusive att förtrycka sig själv till den milda grad att hon blir totalt oigenkännlig. När jag tänker efter så var jag nog också så i skolan...inte så extremt kanske men man kände hela tiden att man inte dög som man var utan måste ändra på sig för att "dom coola" skulle gilla en. Gud alltså, när man ser tillbaka så här i efterhand så inser man vad oerhört puckad man var.

Idag är jag "vuxen" och "klokare" (det är vad jag intalar mig själv iaf) och gillar mig själv precis som jag är. Under årens lopp har jag kritiserats för att jag är osocial, tråkig, kontrollfreak...utseendet har väl fått sig en och annan törn också. Men vem bryr sig egentligen? Jag vet att jag är osocial och jag trivs med det. Jag skulle inte säga att jag är tråkig men många tycker det eftersom jag inte dricker eller festar regelbundet och helst inte vill vara med på olika sociala event...men då får dom väl tycka det då...själv tycker jag att jag är bra som jag är...och hälsosam! Kontrollfreak...haha...japp det är jag det. Men nån måste väl hålla koll på saker eller hur? Vad gäller utseendet så vet jag att jag inte direkt är någon bländande skönhet...men so what? Skulle alla vara hypersnygga så skulle världen vara rätt tråkig...

Nä...bry er inte om vad andra tycker...älska er själva som ni är för ni är alla perfekta och underbara på just ert speciella sätt.

Kramisar!