Jag har verkligen ingen motivation att blogga. Sist vi var till barnmorskan så visade det sig att mitt blodvärde var lågt...vilket förklarar min trötthet. Så nu äter jag järntabletter dagligen men tröttheten har inte gett med sig än. Vi är i vecka 31 nu och jag känner mig enorm och otymplig och har svårt att orka med dagarna.

 

Barnen busar runt som vanligt och jag gör mitt bästa för att hänga med. Det är väldigt skönt att maken är föräldraledig två dagar i vecka så jag får avlastning. Nu hoppas jag bara att jag får bukt med mitt blodvärde så jag får lite mer energi.

 

 

När jag ser hur längesen det var jag bloggade känns det som tiden har gått jättefort. Men annars känns det som det kryper fram.

 

Idag har jag gått 28 fulla veckor av graviditeten och går alltså in i vecka 29. "Bara" 12 veckor kvar nu, men jag är så less och känner mig enorm! Men det är mysigt att barnet rör på sig så mycket, ibland känns det som regelrätta utbrytningsförsök och man kan ser knän och fötter röra sig under huden. Det är verkligen en speciell känsla och jag känner mig så privilegierad att jag får vara med om detta en tredje gång.

 

Känslorna går upp och ner, jag är konstant trött och har ont i bäckenet dagligen, men det är ju värt det i slutändan när man sitter där med sin lilla knodd i famnen. Äldsta dottern vill verkligen ha en lillebror den här gången och det är första barnet som vi faktiskt inte vet vad det kommer att bli, så det blir ju extra spännande vid förlossningen.

 

Nu är det snart dags att hämta hem döttrarna från förskolan. Jag funderar på om vi ska vara ute en stund idag, man måste ju passa på nu när det inte regnar.