Hade någon berättat för mig i onsdags morse att jag inom ett dygn skulle föda en dotter hade jag inte trott dom. Men det var precis vad som hände. Kl. 10 på onsdagskvällen satt jag vid datorn. Jag klev upp för att gå och hålla sambon sällskap vid tv:n och då bara forsade det vatten. Hjälp! Lite chockad berättade jag för sambon att jag trodde att vattnet hade gått...jag tror han blev lite chockad han med. ;-) Jag ringde till förlossningen och dom tyckte att vi skulle komma in på en kontroll. Eftersom jag inte hade några värkar så trodde dom att vi antagligen skulle kunna åka hem igen efteråt. Vi tänkte åka buss men jag tyckte inte det var någon bra idé eftersom vi inte skulle hinna med sista bussen hem efteråt. Så jag föreslog cykel istället. Det gick hur bra som helst även fast jag läckte som ett såll när vi kom fram. Vi fick komma in i ett undersökningsrum där en barnmorska tog en CTG-kurva på bebisens hjärtljud och mina sammandragningar. Eftersom vattnet hade gått kollade hon inte hur öppen jag var pga risken för infektion.

Jag hade lite värkar då men dom var inte speciellt kraftiga. Men det var en himla tur att jag valde att stanna kvar och inte åkte hem igen för en stund efter att sambon hade åkt hem för att packa BB-väskan så blev värkarna mycket kraftigare och barnmorskan konstaterade att jag var helt öppen! Jag ringde sambon och sa att nu fick han ta och skynda sig för bebisen var på väg ut...stackarn cyklade så snabbt han bara kunde. Klockan var nu vid halv 2. Som tur var hann han tillbaka i tid så han kunde hålla min hand. :-) Med bara lokalbedövning och lustgas fick jag äntligen fram den lilla damen, det krävdes ett klipp innan jag lyckades pressa ut henne men det var det värt. Klockan var nu 04:19 (en snabb förlossning må jag säga). Vilken underbar känsla att få en kladdig liten varelse upp på magen som skriker och gnyr och nyfiket tittar på en. Sambon klippte navelsträngen, jag blev ihoplappad och sen kunde vi bara njuta ett tag av att äntligen vara en familj.