Vi har sålt en massa böcker på Tradera, 20 st för sammanlagt 961 kr!!! Inte visste jag att vi hade så mycket av värde i bokhyllorna. :-)

I måndags var vi på Mio och köpte en soffa. Vi har fortfarande kvar våran gamla tresits som vi köpte för en billig penning när vi flyttade hemifrån. Den är rätt skabbig och inte direkt nåt som kan säljas. Men nu hade dom soffbytardagar på Mio så vi fick 1000 kr i rabatt på den nya soffan vi köpte när vi gav dom vår gamla soffa. Hihi...vi köpte vår gamla tresits + en tvåsits och en fåtölj för 500 spänn så vi tjänade alltså 500 kr på dealen. Inte dåligt för en gammal skabbsoffa. :-D Hursomhelst så är det 8 veckors leveranstid på den nya soffan så vi får väl den i slutet av maj/början på juni...längtar!!!

På lördag kommer mamma och Vesa. Jag ska bjuda på lammstek och potatisgratäng, får se om det blir svampsås också...kanske av torkade trattisar.

Nu ska jag ta upp barnet ur sängen och ge henne lite lunch.

Jag har ändrat utseendet på bloggen. Jag kommer att börja fasa ut hemsidan snart (jag gör ju ändå inget med den) så det enda som kommer finnas kvar sen är bloggen. Recepten på hemsidan kommer jag att publicera här på bloggen istället under en egen kategori, men allt annat kommer att försvinna.

Idag blir Selina 8 månader! Helt otroligt vad tiden går fort.

I helgen var min svägerska här, hon och Selina hade jättekul ihop.

Förra helgen var mamma, svärmor och min syster här. Min lillebror och hans tjej var också med, men dom bodde hos brorsan. Nu i helgen kommer min svägerska, och nästa helg är det påsk och då kommer mamma upp igen, den här gången tar hon sin karl med sig.

Puh! Jag har ju en anledning att hålla det städat och fint iaf. ;-)

Selina i min lillebrors mössa. Kolla in attityden på det sista kortet. :-P

En man mördades och 3 andra misshandlades igårkväll här på Ersboda, bara 2-300 meter från där vi bor. Otäckt...läs mer här: Man mördad på Ersboda

Våra katter gillar inte Selina speciellt mycket. Dom tycker hon är ett monster som på sin höjd kan tolereras...inget mer...men idag tror jag hon har vunnit över en av dem. :-) Kolla in när hon och Lurre gosar! :-D

OBS! Detta är inte någon kritik mot mina föräldrar, dom gjorde det dom ansåg var rätt så inget ont om dom!

Nu när man har fått barn kommer den här härliga känslan av att veta att jag kan ge mitt barn det som jag aldrig själv fick men önskar att jag hade fått.  T.ex.:

*Gå på dagis är något jag önskar att jag hade fått göra. Vilken lycka att få börja träna upp sin sociala förmåga med en massa andra barn redan i 1-årsåldern! Undrar om jag hade varit mer social då?

*Spela knattefotboll eller ha någon annan fritidssysselsättning. Att få välja och vraka bland aktiviteter och bli uppmuntrad att prova på olika saker. Bokcirklar, teater, biobesök, sporter, konserter...osv...

*Ensamtid med föräldrarna och olika aktiviteter knutna till det. Att få bygga upp en egen relation med sina föräldrar och verkligen få umgås på tu man hand och uppleva saker tillsammans som bara är vårt eget.

Finns säkert en massa annat också, men det är allt jag kan komma på nu (det är sent och jag är trött). Jag ska iaf se till att min dotter får allt detta...och en massa annat!

Nu ska jag sussa...

Visst är det så att det är svårt att förstå det man inte är? Typ om du är jättesocial är det svårt att förstå blyghet för du har ju själv aldrig upplevt det. På samma sätt är det svårt för mig att förstå sociala människor. Jag är av naturen väldigt blyg och i stort sett ointresserad av andra människor, så har jag alltid varit så länge jag kan minnas. Inte på så sätt att jag är en eremit utan att jag inte har något grundläggande behov av att träffa nytt folk. Jag är helt enkelt inte intresserad och jag prioriterar inte sociala saker. Undantaget från detta är förstås riktigt nära vänner och familjen, dom tar jag mig alltid tid att umgås med. Kanske är det det faktum att det tar så mycket tid och energi att lära känna en ny person som är avskräckande, tid och energi som jag redan använder till annat.

Hmmm...folk tycker nog att jag är rätt konstig, det är ju så att vårt samhälle är uppbyggt på sociala interaktioner, men jag är nog en produkt av det nya "Internet-samhället". De flesta av mina relationer finns online, inte lika mycket nu som förr (jag har ju andra prioriteringar nu) men ändå.

Jag har en väldigt social sambo som tycker om att umgås med sina vänner och göra saker utanför hemmet. Han försöker ofta få med mig med, med varierande resultat. Men jag kan stolt säga att jag faktiskt brukar vara med mer nu än för 5 år sedan. :-) Men jag är inte sån att jag försöker hålla honom hemma. Han får gärna åka iväg och festa, träna eller vad det nu är han gör...det betyder ju att jag får ensamtid här hemma och kan göra sånt som jag gillar utan att känna mig osocial. It's a win-win situation! :-D Det allra bästa med min sambo är att han älskar mig även fast vi är så olika. Han försöker inte förändra mig, bara att inkludera mig. Han är bästast i hela världen! <3

Nu till delen om acceptans. Bara för att man har svårt att förstå en social människa, för att ta exemplet ovan, så behöver inte det betyda att man inte kan acceptera den personen. Jag förstår inte riktigt vad det är med sociala interaktioner som tilltalar sociala människor, men blir dom lyckliga av det så är det ju bra och jag skulle aldrig försöka förändra dom eller tycka att dom är knäppa. Sociala människor kanske inte förstår vad som är så hemskt med att träffa nya människor för en osocial person som mig, men accepterar dom mig ändå och inte försöker förändra mig så är förståelsen inte så viktig. Förstår ni vad jag menar?