Barnuppfostran
hej.. ja jag håller med dig. lite väl hemska metoder tycker jag. en bok jag kan rekomendera är #i ditt barns huvud" och "trotsboken". dem böckerna har jälpt mig i alla fall lite för att förstå mig på varför barn får sina utbrott och "beter" sig som dem gör under det första året. Och hur man lätt kan vända saker o ting så det blir bra.
Tack för tipset! :-)
Lars H Gustavsson är en klok och vettig barnläkare. Jag har läst en del av honom som har fastnat. Bl a hur svårt det är att överföra professionella kunskaper till privatlivet.
Jag håller med dig syrran om att det är konstiga metoder de har på de programmen. Det känns som att de bara vill att barnen ska "lyda" och inte få vara just det de är.. barn.
Det är bra att du läser men en sak som du och många andra glömt bort är att det inte är fråga om att få barn att lyda, det är ingen hund man arbetar med. Det man vill uppnå är normal hyfs och hur de ska uppföra sig. De barn som de visar upp på de s.k. "Nanny" programmen är inga "vanliga" barn. Läste en artikel, just när de började sända dessa program, om urvalet, det är tydligen barn där man redan provat allt men totalt misslyckats. Man ska nog inte jämföra normal uppfostran med dessa program. Ett som är säkert, barn behöver regler och det är ganska enkelt att sätta upp normala regler för sitt barn, det behöver man inte vara professor för att göra. Barn som växt upp utan regler blir som vuxen oftast likadan, inga regler gäller. Sunt förnuft är oftast "den gyllene regeln". "Explosiva barn" är väl en bok som behandlar ett psykist fenomen som vissa barn uppvisar. Den beskriver väl mest ett behandlingsprogram, blir väl svårt att överföra på ett normalt barn kanske. Det viktigaste är väl som föräldrar att var överens och konsekvent i sin uppfostran av sitt barn. Hoppas ni alla har det bra däruppe, krama Selina från oss.
Självklart ska barn ha regler, har aldrig sagt något annat. Men dom ska få vara med och påverka vilka regler som ska gälla, och dom regler som gäller för barnen ska även dom vuxna leva efter. T.ex. om man har en regel som säger inget godis på vardagar så gäller det både föräldrar och barn. Man kan inte tro att barnen kommer att hålla sig till reglerna om man inte själv föregår med gott exempel. Sunt förnuft har alltid varit det som styr i min tillvaro.
Javisst ska de vara med och påverka, men det dröjer några år innan de förstår vad saker och ting går ut på. Självklart så gäller godisregeln alla, men om du sagt dator eller tv-tider så gäller inte den för alla. Det finns regler som bara gäller barn och även de reglerna måste barnen lära sig att följa oavsett hur föräldrarna gör. Det är i detta som mycket av "sunt förnuft" ligger.
Det är ju din åsikt. Vi kommer att uppfostra våra barn som vi vill med de regler som vi anser vara viktiga.
Självklart det gör väl alla...... sen visar framtiden om ditt barn tagit till sig er uppfostran. Allt blir inte alltid som man tänkt sig.
Självklart blir inte allt som man har tänkt sig. Man vill väl inte skapa en perfekt människa. Man vill ju bara ge sina barn en bra start i livet och bra förutsättningar för att lyckas. Sen vad dom väljer att göra med sina liv har man ingen som helst kontroll över. Det enda man kan hoppas på är att man har varit en tillräckligt bra förälder så att dom fortfarande gillar en när dom blivit vuxna.
Vilka barn gillar inte sina föräldrar???? Jag tyckte nog inte alltid som mina men nog älskade jag dem för det.....
Inte vet jag vilka barn som inte gillar sina föräldrar.
Älska o hata är starka ord. Visst kan man tycka mindre om sina föräldrar o det är oftast från situation till situation. Ibland säger barn starka sårande ord men det betyder inte att de inte älskar sina föräldrar för de. Att de är arga o besvikna för stunden men det går över efter en stund. OM man som vuxen väntar till det hela lugnat ner sig så kan man på ett bra sätt komma fram till en lösning. Om barnet/tonåringen fortfarande är arg/besviken så får man schå sig ett tag.
Jo jag håller med dig, men stunden brukar ibland växa till en enormt lång tid tyvärr och ofta utan egentlig anledning. Även barn och speciellt vuxna barn måste själv veta när de sagt något olämpligt och då även lära sig att ta de konsekvenser det medför. Det är en utgångspunkt för alla vuxna människor. Har jag sagt något dumt till mina föräldrar eller någon annan så får jag väl gottgöra det på något sätt så att allt blir som vanligt igen. Det är ju en del i uppfostran att kunna be om ursäkt om jag sagt eller gjort något dumt.