Panik!

Idag försvann Selina och dom två grannbarnen spårlöst efter dom hade plockat blåbär i skogen bakom vårat hus. Gud så vi letade innan vi hittade dom. Man hinner tänka många hemska saker medan tiden tickar på och två fyraåringar och en 2,5-åring är försvunna.
 
Återfunna blev dom i alla fall efter några timmar. Dom hade "bara" gått iväg på en lekpark och kunde inte förstå varför vi varit så oroliga. Vi har återigen fått förklara att man måste säga till en vuxen innan man drar iväg och att man helst ska ha en vuxen med sig också. Det är nog inte sista gången man får påminna dom om det...
 
Nu sover knoddarna så sött i sina sängar. Imorgon kommer mormor och hälsar på ända till fredag. Längtar!
 
 



Kommentarer
Sofie

Usch!! Vet precis hur det känns när ens barn försvinner. Henke har försvunnit han med några gånger och många tankar snurrar runt i huvudet innan man hittar dem.

Men skönt att det gick bra iaf.

2013-09-03 @ 08:21:43 | http://www.santasturn.se
Birgitta

Usch, riktigt ryser... Det är något som faktiskt dyker upp i (mar-)drömmar fortfarande ibland, trots att mina söner nu är 25 och 23. Fast i drömmen är de ju små, förstås... Skönt att det gick bra!

2013-09-03 @ 09:47:29 | http://birgittas-sida.blogspot.se/
Hanna M

Åh fy vad hemskt, vilken tur att det gick bra!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback