Idag är den stora dagen då vi ska kastrera Mimmi. Jag är jättenervös och orolig. För mig är det som att ta sitt barn till läkaren för en operation...tänk om inte allt går bra?! Försöker intala mig själv att allt kommer gå fint...men jag kommer inte tro på det förrän efteråt. Just nu har vi tagit bort maten så alla katterna får nöja sig med vatten tills jag tar minstingen och far. Håller alla tummar jag har (och även några jag inte har) för att det ska gå bra.